Dem vi saknar

Idag var vi på kyrkogården och tände några ljus och ägnade lite extra tankar åt våra kära som inte finns här längre. Mitt ljus tändes för morfar som lämnade oss för sju år sedan. Det var långvarig sjukdom, men trots det gick det inte att vara helt förberedd för att det en dag tog slut. Han var min idol och min bästa vän. Det är orättvist hur de dumma människorna får stanna och de snälla måste gå. 

Idag vet jag att morfar tittade på oss från sin skinnfotölj, klappade sig på magen och skålade. 
Vi tänker lite extra dagar som denna, men hur lång tid det än går så kommer vi aldrig att sluta sakna.
Du finns med oss i våra hjärtan och kommer förbli där tills vi ses igen.
Puss o kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *