Små, vita lögner

Oftast har vi en rätt så sanningstalande Pellan här hemma. Oftast. Idag så hade hon sovmorgon, så jag lämnade henne inte på förskolan förrän vid 10. Hon gick runt här hemma och pratade och lekte och jag kände att det började lukta mindre gott. Jag frågade henne således ifall hon hade bajsat. Nej, sa hon, ”Bara puttat”. Alltid annars har hon rätt, så jag valde att lita på henne. Sedan sa jag flera gånger att jag nog visst trodde att hon hade bajsat, men nej, ”bara puttat”… Då det var dags att byta om från nattlinne till kläderna för dagen, så kollade jag blöjan – givetvis. Och jo, mycket riktigt, där var det bajs, eller…snarare BAJS! Överallt! Upp på ryggen och hit och dit! (Ber om ursäkt ifall du som läser är kräsmagad).
Då kom vi återigen in på det där med att ljuga. Jag kan tycka att säger en nej en gång så kan det få räknas som att en luras, men flera gånger så anser jag att det handlar om att en ljuger. Så då fick vi åter tillfälle att prata om att det inte är okej att ljuga. 
Lilla damen ser då på mig med sina stora ögon och säger ”Förlåt, jag ber om ursäkt mamma. Det var inte meningen”. HAHA, hon är två år! Svårt att inte förlåta henne och glömma ganska fort. 
Så, nu ska jag inte skriva om bajs mer, du kan vara lugn.
 
Annars är det ganska lugnt här. Ingen förändring på jobbfronten, tyvärr. Men jag försöker hålla modet uppe och intala mig själv att det inte är mig det är fel på. Dock är det svårt med tanke på att mitt förstörda huvud försöker motarbeta mig för det mesta. 
 
Igårkväll så tog jag mig ut för en social aktivitet. Träffade virkgruppen, åt årets första semla, drack två koppar kaffe, virkade och pratade en massa. Det är så himla trevligt, för mig helt okända människor som jag fått kontakt med via facebook och nu träffar nästan varje onsdag. Att de är lika nördiga som mig då det kommer till garn och virkning gör inte saker sämre ;)
 
Nu ska jag fortsätta heja på Charlotte Kalla och de andra svenskorna, och givetvis fortsätta att virka på min sjal.
 
Hoppas ni har en fin dag!
 
 
Vem kunde tänka sig att den här ungen, ett år senare, skulle vara så artig?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *